Bortom gröna dyningar
Del 3 i Hjälmartrilogin
Vi träffar Fredrik som driver familjeföretaget med stor framgång. Men svidande minnen från uppväxten förföljer honom fortfarande. Kommer han någonsin få ro, med vetskapen om det där ondskefulla som fortfarande lurar där ute? Den här boken passar dig som gillar lite mörkare drama och övernaturliga inslag.
I Hjälmartrilogin ingår även I den tysta Hjälmarens vatten och Svidsamt läker svarta sår.
Hjälmaren, 1999.
Att bromsa Fredrik är som att försöka stoppa en hjord vattenbufflar. Hans anteckningsbok är full av mål och inte ett enda av dem tänker han missa. Omgivningen ser med avund hur han med provocerande lätthet får det han vill ha.
Ja, om man bortser från det där som rör privatlivet. Det är tur att Fredrik har sin egensinniga vän Margaretha att vända sig till när det blåser motvind, men snart förstår hon hur det är ställt med honom: Att det där till synes så fullkomliga livet fortfarande svider av samma gamla sår. Och att vissa hemligheter är omöjliga att gömma, hur mycket man än vill.
Bortom gröna dyningar är den avslutande delen i Hjälmartrilogin som även innehåller I den tysta Hjälmarens vatten och Svidsamt läker svarta sår.
TITEL: Bortom gröna dyningar GENRE: Drama/spänning/övernaturligt ISBN: 978-91-7609-815-8 STORLEK: 13,5 cm x 21 cm (Storpocket) UTGIVNINGSÅR: 2015
Det här är Johannas tredje roman. Fast det finns fler i byrålådan. Där ligger de och jäser till sig tills de är redo. “Det är faktiskt lite så”, säger Johanna. “Mitt skrivande sköter sig ofta självt. Det är en märklig process, ibland helt utanför min makt. Och karaktärerna, de gör lite som de vill med mig. Det är bara för mig att sätta fingrarna på tangenterna och hamra bäst jag hinner.” Johanna har visserligen akademisk utbildning inom skrivandets konst, men menar att det är den ohejdade fantasin och arbetsmoralen som ska tackas för produktiviteten. “Jag tror mig ha en förmåga att se en historia i det mesta. Ibland hör jag de där små berättelseliven på tåget. Ibland på Ica. Ibland i en låttext. Och så möljar de runt där i skallen på mig, och så bygger de bo i en karaktär eller i en handling utan att jag funderar så värst mycket på det. Det bara händer.” Och skrivit har hon gjort genom hela livet. “Jag började skriva noveller när jag gick i första klass. Då var det mest spänning och skräck. Sen uppvaktade jag mina lärare och föreslog lite smidigt att de skulle läsa dem för de andra eleverna. Det var nog mest för att jag tyckte synd om dem, det var ju så tråkigt under lektionerna. Jag tyckte gott de kunde få lite underhållning.”
