Med hälsningar från Liv är en solig feelgoodroman om Liv, som någonstans i trakterna kring trettio inser att hon under allt för många år har levt någon annans liv.
Någon tråkig människas.
Efter ett abrupt uppvaknande och med en något försvagad impulskontroll, far hon in den ena märkliga situationen efter den andra.
Till slut har Liv virat in sig i så mycket skitsnack att det bara är till att göra slag i saken – det vill säga byta liv. Något som kan låta enklare än vad det är.
Och mitt i allt, håller den där mossiga psykologigubben Maslow på och försöker mästra hennes undermedvetna.
Med hälsningar från Liv passar dig som gillar humor som till exempel Bridget Jones, eller dig som precis som Liv vill fly vardagen till lite soligare breddgrader.
”Visst fan! Jag har ju fortfarande jobbet kvar!”
skrek jag rakt ut. ”Jag måste ju gå och säga upp mig!
Hur hade jag lyckats glömma det. Jag hade ett jobb där
jag borde vara i just detta nu. De hade nämligen ingen aning
om att jag just hade slutat.”
Kanske är det försenad trotsålder. Eller leda. Kanske är det en hemlig längtan att dra ur laddarsladden och logga ut som får Liv att möblera om hela sin tillvaro. Hon har ingen aning om vart hon är på väg, men det viktigaste är bort: Bort från ett deprimerande jobb, en humorbefriad pojkvän och inte minst en kontrollfanatisk mamma. Och en dag är väskan färdigpackad.
”Flygplatser är som levande, myllrande, märkliga tidsglapp mellan verkligheter, som icke-platser, som fristäder fulla av förväntningar. Och här satt jag, i zonen mellan mina två liv – mitt gamla och det nya. Det låter kanske väl högtidligt, men det var faktiskt så det var.
Men, just ja. Jag höll ju på att glömma:
Mamma,
Nu åker jag.
Hörs!
Med hälsningar från Liv.”
TITEL: Med hälsningar från Liv
GENRE: Humor/feelgood
ISBN: 978-91-986167-1-2
STORLEK: 13,5 cm x 21 cm (Storpocket)
UTGIVNINGSÅR: 2016
ANTAL SIDOR: 306
Det här är Johannas fjärde roman. Fast det finns fler i byrålådan. Där ligger de och jäser till sig tills de är redo.
”Det är faktiskt lite så”, säger Johanna. ”Mitt skrivande sköter sig ofta självt. Det är en märklig process, ibland helt utanför min makt. Och karaktärerna, de gör lite som de vill med mig. Det är bara för mig att sätta fingrarna på tangenterna och hamra bäst jag hinner.”
Johanna har visserligen akademisk utbildning inom skrivandets konst, men menar att det är den ohejdade fantasin och arbetsmoralen som ska tackas för produktiviteten.
”Jag tror mig ha en förmåga att se en historia i det mesta. Ibland hör jag de där små berättelseliven på tåget. Ibland på Ica. Ibland i en låttext. Och så möljar de runt där i skallen på mig, och så bygger de bo en i karaktär eller i en handling utan att jag funderar så värst mycket på det. Det bara händer.”
Och skrivit har hon gjort genom hela livet.
”Jag började skriva noveller när jag gick i första klass. Då var det mest spänning och skräck. Sen uppvaktade jag mina lärare och föreslog lite smidigt att de skulle läsa dem för de andra eleverna. Det var nog mest för att jag tyckte synd om dem, det var ju så tråkigt under lektionerna. Jag tyckte gott de kunde få lite underhållning.”
